mitt liv, mitt val, min framtid

" Tankar går upp och ner i mig.
Framtiden!
Ja, vad sker med mig och mina vänner härnäst?
Ska vi behöva ha en lag som bara är till oss?
Eller får vi vara i samhället på våra vilkor?
Får vi vara och arbeta på våra vilkor?
Vi är ett folk som vill leva. leva med er.
Får vi det?"

Dikt av: Elisabeth Broberg

Denna dikt råkade jag läsa av en slump, men den är fin och den får mig att tänka.
Jag tycker/tror att den handlar om alla utvecklingsstörda människor som lever här i världen, det är nog precis så många av dom som tänker. Dom vill vara precis som vi "normala" människor och ha ett jobb precis som vi. Vi ser ju aldrig dom som människor, vissa ser dom och skrattar och tror att det är monster. Men de är helt vanliga människor dom oxå, men de har ett eller flera handikap, hur kan man skratta och peka åt dom? Jag kan inte försåt hur man kan göra så mot en annan männiksa. Tänk om ditt barn blir så eller om DU själv hade varit likadan, vad hade du tyckte, vad hade du gjort om de hade pekat och skrattat åt ditt älskade barn?

Vad tror du om dikten?

Lite tankar så där bara kommentera gärna detta !